Ett av de stora miljöproblemen runt storstadsregionerna

Jag har bott i centrala Göteborg ett antal år. Några år har jag bott väldigt nära en av de mest trafikerade lederna. Förutom buller från motorvägen märker man en sak till. Balkongräcket, fönsterbläcken och de vita väggarna inomhus får svartgrå missfärgningar. Är det sot? Om man känner på det känns det mer som olja.

När jag pratar med andra om det säger det att de inte bryr sig. Konstintresserad som jag är tar jag upp det med ägarna av konstgallerierna. Jag vill ju inte att oljemålningar ska bli förstörda av missfärgningar. Det är bara att vänja sig, säger de. Man kan tvätta bort missfärgningarna med ljummet vatten och såpa/diskmedel.

Jag känner mig inte nöjd med dessa svar och börjar istället att ta reda på vad det svargrå är för något och om det är ett miljöproblem av något slag. Till slut hittar jag en del källor och det visar sig vara ett miljöproblem som är värre än man kan tro.

Historiskt har vi erfarit en rad miljöproblem som vi i vissa fall har kunnat hantera. För den pessimistiskt lagda kan jag ta några exempel.

• Övergödning i sjöar och hav har hanterats framgångsrikt.
• Sopberg som läcker till det kringliggande ekosystemet har hanterats framgångsrikt.
• Hål i ozonskiktet hanterades väldigt fort i slutet på 1980-talet även om det inte är helt utan problem idag.
• Hormonstörande ämnen hanteras hela tiden med viss framgång genom förbud.
• Bekämpningsmedel som DDT har förbjudits i stora delar av världen men finns kvar i vissa delar.

Forskarsamhället och lagstiftare reagerar tämligten snabbt när det finns entydiga bevis och gärna alternativ att välja istället. Utsläpp av växthusgaser hanteras hela tiden även om framgången har uteblivit. Huvudkällan till utsläpp av växthusgaser är transporter i form av bilar, bussar, lastbilar, båtar och flygplan. Dessa källor bidrar också till andra miljöproblem som utsläpp av sot och kvävedioxider som kan omvandlas till marknära ozon. Om våra bilar kan drivas av batterier och elmotorer slipper vi merparten av dessa problem. Bilar, så som de är konstruerade idag, orsakar dock ytterligare ett stort problem som vi sällan pratar om: gummidamm.

När bilar körs slits däcken mot underlaget. Slitaget är minimalt men konstant. Enligt en uppskattning slits i genomsnitt 10 till 33 % av bildäckens gummi bort varje år. Merparten av slitaget består av mikroskopiska gummipartiklar som är så små att vi inte har några problem att andas in dem.

En väg där det färdas 25 000 bilar dagligen bidrar till nio kilo gummidamm per dag. Enligt en beräkning frigörs 600 000 ton gummidamm per år bara i USA. Den totala mängden är naturligtvis mycket lägre i Sverige men i storstadsregionerna och vid särskilt hårt trafikerade vägar är problemen i Sverige lika påtagliga som i USA.

I de regioner där koncentrationen av gummidamm är högre uppstår också problemen. Det rör sig typiskt om regioner med mycket trafik. I dessa regioner är problemen större än utanför men i vissa delar av världen sprider sig gummidammet ut till havs där det vållar nya problem. Gummidamm kan enligt mätningar färdas upp till fem mil från källan utan problem.

Flera av de typiska problemen med gummidamm har jag redan tagit upp men sammanfattar de främsta kända problemen här:

• Gummidamm skapar missfärgningar på väggar, kläder, tavlor och gardiner.
• Gummidamm kan tillfälligt eller kroniskt försämra andningsvägarna ner på alveolnivå. Det finns de som menar att gummidamm ligger bakom en stor andel av våra hjärt- och lungsjukdomar.
• Gummidamm skadar växter genom att det lägger sig en hinna på bladen som i sin tur försämrar fotosyntesen.
• Gummidamm i vatten blir som ett klister. Det binder samman större partiklar som tillsammans förstör stora områden i hav och sjö.

Det är känt att plast och annat skräp driver omkring i våra världshav och förstör förutsättningarna för liv. Detta är särskilt ett problem i Stilla havet utanför USAs kust. Gummidamm förstärker dessa problem. Trafiken längs USAs västkust bidrar till stora mängder gummidamm som med hjälp av vindarna, när de ligger på ut mot havet, drar med sig detta damm ut till havs. Där bildas en soppa av klister (från gummidammet) och skräp.

Vi kan konstatera att elbilar inte löser dessa problem så länge de använder gummidäck. Den primära lösningen skulle vara att minska bilkörandet drastiskt och/eller att byta ut den mot andra sätt att frakta privatpersoner. Ett sätt att minska mängden gummidamm är att köra bil med kvalitetsdäck. Det finns däck på marknaden som inte slits lika snabbt som andra. Det vi kan göra så fort som möjligt är att köra med bättre däck så att frigörandet av gummidamm minskar.

För andningens skull kan man behöva bättre filter till ventliering och AC. Vi behöver få bort patiklar från den luft vi andas till vardags. Uppenbarligen är inte ventilationen i de flesta hus anpassat för små partiklar. Här behövs förbättringar.

Just nu ser problemet med gummidamm ut att bli svårhanterligt. Kartläggningen av problemet är ännu ganska begränsad vilket innebär att vi kanske blir varse fler negativa effekter. De effekter vi känner till är dock illa nog.

Försök att läsa på mer om problemen med gummidamm och lägg gärna till tips i kommentarsfältet om du har något.

Andra inlägg

• Hållbart mode och dess roll för hållbar livsstil
• Vad händer med klimatet och vilka är effekterna?
• Att tänka på miljön som företagare
• Växtbaserad livsstil
• Arbetet utgör en stor del av livsstilen
• Ökad grad av självhushållning
• Är plastpåsen död?
• Wildhood foundation
• Fotosyntes och solenergi
• Snygga upp i trädgården