För några år sedan medverkade jag som forskare i ett klimatprojekt i Stockholm. Jag intervjuade ungefär hälften av de som medverkade i projektet. Efter mina intervjuer märkte jag att deltagarna grupperade sig i fem grupper. När jag senare fördjupade mig i personlighetsdrag kunde jag i efterhand se att de fem grupperingarna framstod som olika hållbarhetstyper.
Projektet gick ut på att deltagarna under tre år skulle försöka ändra sitt beteende och konsumtionsmönster från att i början av projekttiden vara medelmåttiga till att i slutet av treårsperioden bli klimatsmarta. De fick lyssna på föreläsningar, de fick litteratur, de fick varuprover, de fick göra studiebesök och de fick göra ett antal tester. Från dessa testar kunde jag se vilka som var hyfsat klimatsmarta redan i början av projekttiden och vilka som succesivt blev det mot slutet.
Det som fick mig att gruppera deltagarna i fem grupper baserades på hur de resonerade kring sitt beteende och vad de beskrev att de faktiskt gjorde. En del köpte enbart billiga produkter oavsett miljökonsekvenser och valde starkt klimatpåverkande transporter. En del ansträngde sig för att i en mängd specialistbutiker runt om i Stockholm hitta de klimatsmartaste produkterna och välja transporter som gav noll eller låga koldioxidutsläpp.
Det finns två dimensioner som har betydelse. Den första handlar om upplevd personlig frihet med många valbara alternativ respektive inskränkning av frihet. Om du upplever att du har personlig frihet kan du göra de val du vill utan att det hindrar dig. Kanske är det så att de regelsystem som finns stödjer dig i dina val. Inskränkningen av den personliga friheten beror främst på lagar och beskattningar. Dessa upplevs som en belastning eller begränsning i tillvaron. Dimensionen går från en upplevelse av hög frihet till en upplevelse av hög inskränkning. Den andra dimensionen går från att aktivt förändra sin tillvaro till att passivt önska att saker förblir desamma så länge det är möjligt. Dessa två dimensioner ger fyra utfall och ett mittenalternativ.
Man skulle kunna kalla den första gruppen för missnöjda traditionalister som inte vill behöva ändra sig för en mer hållbar framtid. Den andra gruppen är klassiska liberaler som anser att det är upp till dem själva om de vill välja ekologiskt och klimatsmart. Den tredje gruppen är hållbarhetsförespråkare som vill göra det rätta men framför allt när det inte är för svårt. Den fjärde gruppen som kallas proaktiva hållbarhetspionjärer går före och visar att det går att leva mer hållbart redan nu innan samhället har ställt om. Det är denna grupp som skapar efterfrågan på marknaden. De tar ett stort individuell ansvar för att de både bör och kan. Den femte gruppen är hållbarhetssurfarna som flyter med i samhällsförändringarna (försöker inte motarbeta) och tycker att de hållbarhetsval som de föredrar ofta kan uppfyllas. De är alltid ett eller två steg efter pionjärerna. Pengar är sällan en avgörande faktor för denna grupp. De vill välja det bästa och de tycker att de har råd.
Vilken hållbarhetspersonlighet är du?
Dessa hållbarhetspersonligheter går hand i hand med en viss livsstil. De missnöjda traditionalisterna står för den minst hållbara livsstilen. Förespråkare för de fyra andra hållbarhetspersonligheterna ser de missnöjda som en del av problemet. Det är framför allt denna grupp som behöver förändras. Under projektets gång var det några män som rörde sig från denna grupp mot att bli hållbarhetssurfare. De proaktiva hållbarhetspionjärerna står för den mest hållbara livsstilen därför att de agerar hållbart och vill bli identifierade som individer som gör hållbara val. Det finns dock en viss reservation. Hållbarhetspionjärerna kan ibland visa upp drag av självutplåning för det högre idealet. Någonstans finns det en risk att de anstränger sig mer än de orkar och får dåligt samvete när de inte kan leva upp till sina egna höga ideal. Det kan inte ses som helt och hållet hållbart. Det egna välbefinnandet ska också räknas in för att det ska kunna bli tal om en hållbar livsstil. En svår men möjlig balansgång.